Italienarna flyr Italien - 70% väljer Storbritannien

94.129 italienare flyttade ifrån Italien 2013 och det är en ökning med 16% sedan 2012.  70% av dessa valde att låta Storbritannien bli det nya hemlandet, där London förstås är den mest populära staden att bo i. Tyskland ligger på andra plats med 11.731 nyinflyttade italienare, och Frankrike på tredjeplats med 8.400. Italien har ingen framtid att erbjuda. Det är nästan omöjligt att få ett fast jobb och att skaffa boende. På vissa platser i Italien är det fler som dör än de som föds. Man har inte längre råd att bilda familj. Situationen är tragisk.  

Bild: flickr.com MeditateYourLife

Många italienare har flyttat utomlands under årens gång. Argentina är landet där flest italienare bor, Tyskland ligger på andra plats och i Schweiz bor 570.000 italienare. Över 4,5 miljoner italienare bor utomlands och det blir bara fler och fler. I dagens Italien är det många unga italienare som inte ser några framtidsmöjligheter i landet, utan föredrar att flytta utomlands för att kunna klara sig. De flesta som flyttar är under 35 år. Ni som följer min blogg borde inte bli överraskade. Det är snart omöjligt att överleva i detta land - Italien. 

51% av de italienska 30-åringarna får ekonomisk hjälp av sina föräldrar och det tar hårt på ens självförtroende att inte ha råd med eget boende vid en ålder då man förr i tiden redan hade bildat familj. En ung italienare av två är beredd att flytta utomlands för att skaffa jobb. I Italien har man länge pratat om fenomenet "Cervelli in fuga" (hjärnor på flykt), då man refererar till högutbildade italienare som tvingas hitta jobb utomlands för att arbetslösheten är för stor och lönerna för dåliga. Det är inte bara välutbildade italienare som flyr landet, utan det är alla kategorier unga människor. I London kan man få jobb på en bar och leva på det. Det är enklare att få en riktig anställning med kontrakt. Det enda kruxet är väl - att man bör kunna engelska. Många italienare är dåliga på språket och jag är övertygad om att många fler skulle flytta utomlands om de behärskade det engelska språket bättre.

Man klagar på immigrationen till Italien och visst är det ett stort problem. Men det är ändå nästan dubbelt så många arbetare som emigrerar från landet än de som immigrerar. Det är inte lätt att leva i ett land där vart tredje barn är fattigt, enligt Unicef, och där fler människor dör än de som föds. Föräldrar här i Italien kämpar hårt för att barnen ska få en utbildning, då inga studiemedel finns att få, och vill sedan se barnen arbeta. Socialbidrag finns inte för arbetslösa ungdomar, och för att få arbetslöshetsersättning måste man ha haft ett fast arbete i åtminstone 2 år. 

Jag kan inte klandra italienarna för att de överger landet. Jag förstår dem så väl. Men jag kan förstås inte låta bli att undra hur det ska gå i framtiden. Vem ska fortsätta ro denna sjunkande båt? 

Annika

Källor:

http://www.lastampa.it/2014/10/07/italia/cronache/boom-di-emigranti-italiani-le-partenze-doppiano-gli-arrivi-qb4WVnNcUdobbRmfPxb3HI/pagina.html

http://tankarihuvudet.blogspot.it/2014/03/over-halften-av-30-aringarna-i-italien.html

Den italienska tidningen Metro 29 oktober 2014.

Är italienarna vidskepliga?

Är italienarna vidskepliga? Vidskepligheten håller nog på att försvinna här i Italien precis som i de flesta länder, men många italienare i min generation eller de som är äldre är vidskepliga. Det är intressant att se hur olika man ser på vidskeplighet i olika länder. Här i Italien lägger man nycklarna på bordet utan problem och om en tårtbit hamnar snett på tallriken så är det ingen som bryr sig. De har ingen aning om att de kanske förblir ogifta i hela sitt liv om inte tårtan serveras rätt!

Bild: https://www.flickr.com/photos/7884586@N03/

Nummer 13 för tur med sig i Italien, bara man inte sitter med 12 personer till vid ett matbord för det gjorde Jesus kvällen när han blev förrådd. Man är däremot väldigt försiktig fredagen den 17 och siffran 17 för otur med sig. När jag låg på BB fanns inte säng nummer 17 utan jag låg i nummer 18. Tur var väl det för allting gick som det skulle!

Bild: flickr.com Dervivaire Tzu Sanquintine

Hornen är en viktig symbol här. Om man riktar en behornad hand mot en annan medmänniska betyder det att han/hon är bedragen. Det är så kränkande att det kan formas världens bilköer om två bilister börjar bråka för att den ene har fått den gesten riktad emot sig. Men samma symbol används till att hålla det onda ögat borta. Det sägs att den blev symbol för hårdrocksmusik på 70-talet då Ronnie James Dio gjorde den i livekonserter. Han hade visst lärt den av sin italienska farmor.

För att hålla det onda ögat långt borta bär många ett rött horn runt halsen eller som armband. Många har ett rött horn hängdes vid bakspegeln för att försäkra sig att slippa bilolyckor. Männen håller det onda ögat borta genom att röra vid testiklarna (det funkar fint även utanpå byxorna) och kvinnorna rör vid det vänstra bröstet med höger hand. Det kan vara bra om man möter en tom begravningsbil eller om man blir varnad för någonting.

Bild: flickr.com Janos Gabor Varga

En sönderkrasad spegel för otur med sig i Italien precis som i Sverige och man ska inte gå under stegar. Om en svart katt korsar ens väg för det otur med sig, så några saker stämmer.

Om man är en ogift kvinna ska man passa sig för att sopa sig på fötterna för det kan stå en dyrt. Man kan förbli single livet ut, en s.k. "zitella". Bor man däremot med sin svärmor ska man se till att inte båda sopar samtidigt för det kan föra otur med sig.

Andra saker som för otur med sig:

• Öppna ett paraply inomhus
• Skänka paraplyer, borstar eller speglar
• Lägga bestick, skor eller andra föremål i kors.
• Lägga hatten eller mössan på sängen.
• Spilla salt, peppar eller olja

Som tur är så finns det massor som för tur med sig! Några är:

• Fågelbajs på kläderna
• Att få en plånbok i present med ett litet mynt i
• Att spilla vin på bordet
• Att ha en sax hängande på väggen 
• Uttryck en önskan när du ser en regnbåge eller en stjärna som faller

Bild: https://www.flickr.com/photos/fagottino2002/

Pengar

Visst vore det väl fint att få in lite extra pengar? Känn efter om det kliar i handflatan!  Om det är den vänstra handen som kliar, är det pengar på väg in i ditt liv. Om om det är den högra så är det tyvärr du som ska ge någon pengar. Ett bra sätt att försäkra sig om att få mer pengar är att äta massor av linser på nyårsafton! Ju fler linser du äter, desto rikare blir du!

Lycka till!

Källor:

http://nicedie.it/
Släkt och vänner

Mobbning via internet

Mobbning och trakasserier har nog alltid förekommit, både bland barn och vuxna. Skolorna börjar nu igen och många barn fasar för den mobbning de utsätts för där.  Det behövs inte mycket för att ett barn blir mobbad, ofta räcker det att man sticker ut lite från mängden. Om man har annorlunda kläder eller kroppsbyggnad än genomsnittet är de där, gamarna, som känner sig levande genom att trakassera andra. Det händer att vuxna blir mobbade på arbetsplatsen. Kanske du har fått en löneförhöjning som någon är avundsjuk på, eller är duktigare än dina kollegor. Avundsjuka är svår att hantera. Det kan börja med att någon pratar bakom ryggen på dig och sluta med att nästan ingen pratar med dig längre. Barn mobbar öppet med elaka ord. Vuxna mobbar ofta med tystnad. Så har vi en ny slags mobbning som kommunicerar med kränkande ord, men utan röst. Internetmobbning.

Bild: flickr.com Yackie Chan

Oftast handlar det om avundsjuka. Man har dåligt självförtroende och försöker hacka ner på andra. Ibland handlar det om svartsjuka. Kanske någon har lämnat ett förhållande och partner börjar trakassera, stalka sitt ex. När vi pratar om mobbning, trakasserier eller stalking vet vi oftast vem vi syftar på. När vi blev mobbade som barn såg vi våra misshandlare i ögat. På en arbetsplats sker det inte lika öppet. Vi vuxna är och har alltid varit fegare än barn. Vi tiger och mobbar med handlingar, eller med tystnad.

Nu blir det mer och mer vanligt med mobbning via nätet. På senare tid pratar man mycket om näthat, särskilt bland kändisar. Det är många som drabbas, ungdomar och vuxna. Internetmobbning kan göras anonymt och det kan vara svårt att hitta förövarna.

Hot på nätet är lika olagligt som på gatan eller på arbetsplatsen. De juridiska termerna för internettrakasserier är exempelvis förtal, ofredande och olaga hot. De är alla straffbara brott. Hot och förtal via nätet blir alltmer vanligt, men det kan vara besvärligt att hitta brottslingen. Man ska förstås anmäla ett sådant brott. På sajten kränkt.se får du bra råd om hur du kan gå tillväga och vad som behövs för att polisanmäla.

Om du känner dig hotad eller förföljd på nätet eller fysiskt kan du också vända dig till ett säkerhetsföretag som CPG Security, som har erfarenhet av att söka utan att synas. I vissa fall kan det vara till hjälp att ha kvalificerade personer som har erfarenhet av att utreda trakasserier.

Det är också bra att vända sig till Datainspektionen, som dagligen tar emot klagomål och tips om nätmobbning. De vill gärna ha följande information:

·         Vem eller vilka ditt klagomål riktar sig mot.
·         Vad du är missnöjd med. Försök att vara så konkret som möjligt.
·         Vad som hänt och när.
·         Skicka gärna med kopior, bilder eller utskrifter av det du klagar på.

Ingen har rätt att kränka någon annan. Att utsätta någon annan för hot är straffbart. Tillåt ingen att göra det mot dig! Om du är ett barn eller ungdom – prata med dina föräldrar eller någon annan vuxen! Om du är mobbad på arbetsplatsen – vänd dig till en fackförening för råd! Om du är mobbad på nätet – försök förstå vem det är som utsätter dig för våld och anmäl!

Är det dyrt att bli tjock? - Tankar om kost, dieter och trender.

En svensk pojke ställde en intelligent fråga till mig härom dagen. "Är det dyrt att bli tjock?" frågade han. "Det verkar ju jättebilligt att köpa choklad och man blir sugen av reklamen", fortsatte han.

Bild: flickr.com u-o-0024

Den kloka pojken hade rätt. I Sverige ser jag ibland reklam på lösgodis som kostar lika mycket, eller lite, som köttfärs på extrapris, medan lövbiff och aborre är för dyrt för en vardagsmiddag. Till och med fläskkotletter  är dyrare än lösgodis på extrapris! Pojken tyckte också att det var orättvist att barn bara får äta godis på lördagarna medan vuxna får äta när de vill. Sant! I Sverige är sötsakerna en viktig del av många människors liv. Svenskarna har ökat 5 kilo per person i genomsnitt sedan 80-talet och 56% bär på övervikt. Detta trots att fler och fler blir fattiga. Det är inte dyrt att bli tjock...

Bild: flickr.com Let ideas compete

 
Europa har i genomsnitt 52% överviktiga människor. I Italien ligger siffran på 33%. Även i detta medelhavsland är den ökande fattigdomen en av orsakerna till att människor går upp i vikt. Färre och färre har råd att köpa dyra proteiner, som kött och fisk, för att äta sig mätta. Trots att grönsaker och frukt är billiga varor här i Italien, så äter många familjer sig mätta på kolhydrater. Alla behöver vi kolhydrater, men som vi vet så ska de vara en del av näringen, inte den största delen.

 

Renoir Efter Badet 1888

Det var inte så länge sedan det var vackert att vara mullig. Hull var tecken på att man hade tillräckligt med föda hemma medan de fattiga gick magra för att maten inte räckte till. Visst är väl kvinnan på bilden ovan vacker? Eller tycker ni att de magra människorna som går på catwalken med tomma blickar är vackrare? Nåja, smaken är som baken, brukar man säga. Faktum är att det alltid har varit varit omöjligt för majoriteten att uppnå skönhetsidealen, hur mycket man än försöker. Men är det för att se bra ut man borde äta nyttig mat och hålla sig i form? Är inte det viktiga att man mår bra?

Överviktiga människor har lättare att få sjukdomar som diabetes och hjärtproblem och det är en viktig anledning att inte överskrida gränsen till övervikt. Frukt och grönsaker är viktiga komponenter av födan och det är inte dyrt att äta sallad och broccoli i Sverige heller. Å andra sidan är det viktigt att inte äta för lite heller. Ätstörningar som anorexi blir vanligare och vanligare i dagens samhälle, och vi bör vara vaksamma på hur våra barn och ungdomar äter. Den franska skådespelerskan Nolita (nedan) gjorde en kampanj för att väcka uppmärksamhet om anorexi. Hon dog sedan vid 28 års ålder.

Bild: flickr.com Lapilli

 Att röra sig och äta för att man är hungrig tror jag är ett bra recept på välmående. Låt oss äta för att vi är hungriga och se till att vi har matglädje vid bordet. Om man äter mat vid fasta måltider och försöker röra sig så mycket som möjligt mår kroppen bra.

Men visst har pojken rätt! Det borde inte vara så billigt att bli tjock. Mat som kött och fisk borde kosta mindre än godis. Alla borde ha råd till att äta sig mätta och även duka fram proteiner. Vad tycker du?

Tack, fina pojke, för dagens inspiration!

Kram
Annika

Källor:
http://www.ilfattoalimentare.it/obesita-sovrappeso-italia-i-dati-migliorano-epidemia-incidono-cattive-abitudini-alimentari-poco-movimento-riscaldamento.html
http://www.oecd-ilibrary.org/sites/9789264183896-en/02/07/index.html?itemId=/content/chapter/9789264183896-26-en
http://www.metro.se/nyheter/sverige-blir-tyngre/EVHmke!hDA3SIkIR0hMM/

Gratis rörmokare, är det möjligt? Ja, tydligen i Italien.

Tankar kommer och går, spännande händelser sker hela tiden och om man väntar för länge med att skriva ner dem kan man glömma dem. Därför måste jag skynda mig att berätta det som hände mig idag efter jobbet. Ingenting fantastiskt eller otroligt, utan tvärtom någonting ganska enkelt och ....gammaldags!

Bild: flickr.com_Christopher Greer

 Klockan var ungefär 18 när jag skyndade ut från jobbet och sprang mot bilen. Jag hade bråttom för jag skulle hälsa på en kär väninna på sjukhuset och besökstiden var kl 18.30. Jag öppnade bildörren, slängde väskan på sätet bredvid förarsätet, satte mig och startade motorn. En ung man i 25-årsåldern närmade sig bilen och sade:

"Mi scusi, Signora!" (Ursäkta, frun).

Han var klädd i svarta jeans, en svart t-shirt med tryck på. Han var mörk med kort skägg och mörka glasögon. Han såg inte skrämmande ut, utan ung och modern. Jag undrade ändå vad han kunde vilja men svarade:

"Si?"

Yngligen undrade om jag visste var ett visst kvarter (Torrino) låg och en väg som ligger där. Jag förklarade vägen mycket noggrant eftersom jag själv inte har något lokalsinne och förstår att det kan vara svårt att hitta. Mannen ruskade oförstående på huvudet och frågade om det var långt. Till slut sade jag att jag själv skulle åka den vägen och att han kunde köra efter min bil.

Bild: Privat - jag brukar parkera bredvid detta monument nära jobbet i Rom

Jag erkänner villigt att jag undrade hur det kunde komma sig att en ung man inte har GPS i sin telefon. Alla utom jag verkar ju ha det nu för tiden. Men, tänkte jag, så här var det förr i tiden (typ för 5 år sedan) när man inte hittade fram. Då frågade man efter vägen och ofta följde man efter någon. Men nu känns det lite obehagligt när någon närmar sig bildörren. Det händer att folk blir bestulna och jag brukar alltid låsa bildörren när jag kör här i Rom. Jag skakade av mig dessa tankar och körde iväg.

Mannen följde efter och när vi närmade oss platsen han frågat efter parkerade jag vid trottoaren, klev ur bilen och sade att nu var vi framme. Mannen var så glad och tacksam och jag kände mig nöjd. Jag hade gjort dagens goda gärning.

Jag satte mig i bilen igen och skulle just köra iväg när bilen bakom mig tutade. Det var den unge mannen. Han gav tecken med handen att jag skulle vänta. Jag såg honom kliva ur bilen i backspegeln och sneglade snabbt på väskan i sätet bredvid mig. "Vad ska jag göra", tänkte jag? "Ska jag låsa in mig, slänga väskan på golvet eller gå ur bilen för att höra vad han vill? "Jag hann inte bestämma mig förrän mannen knackade på bilrutan, inte den på min sida utan den där väskan låg. Jag öppnade tveksamt rutan. Mannen stoppade in huvudet just där min väska låg. Han hade kunnat ta den på någon sekund. Men i stället sade han:

"Signora, det var så oerhört snällt av dig att visa mig vägen. Behöver du en rörmokare? Jag vill så gärna återgälda tjänsten du gjorde!"

Facebook - socialt eller inte? Min erfarenhet

Många säger att människor blir mindre och mindre social på grund av sociala medier. Man behöver inte träffas längre, utan sitter gärna hemma i soffan och chattar med okända människor. Kanske det är sant, men i mitt fall är det tvärtom. Tack vare sociala medier har jag fått många nya kontakter i det verkliga livet - eller IRL, som det heter på facebookspråket. Jag vill återge några av de erfarenheter jag varit med om, tack vare en facebookgrupp för svenskar i Italien. Det började för en tid sedan...

Sociala medier är ett fantastiskt instrument om man använder dem på rätt sätt. Jag har själv ett rikt socialt liv och träffar många vänner i området där jag bor, men jag älskar ändå att tillbringa några timmar i veckan åt ett socialt liv i sociala media. Idag vill jag berätta om en grupp i Facebook för svenskar i Italien. Vi skriver ofta synpunkter, berättar hur vi trivs, ger varandra råd om hur man ska klara byråkratiska svårigheter och annat smått och gott. Vi skrattar ofta åt varandras inlägg och det händer att vi kollar om någon i gruppen ska på samma flyg till Sverige. 

Jag har haft turen att träffa några av dessa människor, som bor i olika delar av Italien. Den första jag träffade var Annika Hagdahl Manni, som kom och hälsade på mig i Rom. Hon bjöd mig sedan hem till sig i södra Italien. Annika jobbar som översättare och stortrivs i Italien. Jag tillbringade en underbar helg med henne och hon visade mig vackra platser! Hon tog mig till stränder runt Gallipoli och visade mig en fantastiskt vacker solnedgång i den lilla havsstaden Nardò. Hon tog med mig på promenader i svala olivlundar och vi pratade länge och mycket. Det var som om vi alltid hade känt varandra.

Annika & Annika i Apulien

Nästa person jag träffade var Jessica. Hon bjöd mig till sitt födelsedagskalas i en vacker by utanför Rom. Jessica har en mycket intressant blogg om italiensk mat: 
http://tuscasblogg.wordpress.com/ och vi har ofta gett varandra råd om bloggar, delat synpunkter och deltagit i livliga diskussioner i vår facebookgrupp. Det var härligt att träffa henne IRL!

Så hade jag planerat in en resa till Venedig med yngsta dottern. Jag hade aldrig sett Venedig och när dottern kom med förslaget att vi skulle åka dit en helg nappade jag direkt. Jag bokade ett rum och flyg via internet. Jag hann knappt berätta detta för gruppen så skrev  vännen Desirée från staden Padova att hon gärna ville komma till Venedig för att träffa mig och guida oss runt! Sagt och gjort!

Annika & Desirée i Venedig

Vi kom fram till Venedig en fredag kväll och hyrde en fantastisk lägenhet med Venetianska möbler precis i centrala Venedig. Vi hade då ingen aning om att vi dagen efter skulle få träffa världens bästa guide! På lördag kl. 10 fick jag äntligen träffa min facebookvän Desirée och hon tog oss med på en lång tur runt i Venedig! Hon hade bott där när hon studerade på stadens universitet och tog oss med på en mycket intressant vandring. Hon bjöd oss på fika på stadens mest kända café och vi åt en härlig lunch tillsammans! Hon visade dessutom  hur man kan ta en kort men billig tur med en gondola!

När jag var liten och väldigt ung hade jag brevvänner. Jag skrev bl. a. ofta till en tjej i Torino i norra Italien och vi träffades ibland. Nu kan man skriva till människor i realtid och att resa har blivit så mycket billigare. Jag ser redan fram emot nästa resa!

Om abort i Italien - 70% av Italiens gynekologer är samvetsvägrare

Visst har vi väl alla många gånger ställt oss frågan om det är rätt eller fel att göra abort? 70% av Italiens gynekologer är emot abort och vägrar att avbryta en graviditet. Detta motverkar förstås lag 194 för fri abort, men ger samtidigt läkarna ett rätt att välja. 

Bild: https://www.flickr.com/photos/anaiszub/

Sedan 1978 kan Italiens kvinnor bege sig till statliga sjukhus för att göra abort. Lag 194 för fri abort infördes den 22 maj samma år. Dock kan man inte alltid gå till närmaste sjukhus för att avbryta en graviditet då många italienska gynekologer är emot abort och samvetsvägrar. I genomsnitt vägrar 70% av gynekologerna i landet att göra abort, men antalet varierar från stad till stad. På sjukhuset i Jesi (Ancona) är 100% av gynekologerna samvetsvägrare.

Italien är ett av Europas länder som har flest samvetsvägrare när det gäller abort. I Storbritannien vägrar 10% av landets gynekologer att avbryta en graviditet, medan ett genomsnitt av 80% av läkarna i Portugal anser det oetiskt och samvetsvägrar. I Italien vet vi att den katolska kyrkan har ett stort inflytande, men är det bara därför läkare vägrar att avbryta en graviditet? Enligt läkaren Giovanna Scassellati på sjukhuset San Camillo i Rom, är inte religionen den enda anledningen. Hon menar på att man kan vara emot abort utan att vara katolik och att det är mycket jobbigt att ha att göra med aborter. På sjukhuset där hon jobbar är 91% av gynekologerna samvetsvägrare.

I Sverige föds cirka 110.000 barn per år och det genomförs mellan 35.000 och 38.000 aborter per år. I Italien har samvetsvägrarna ökat med 17,3 % de senaste åren, enligt tidningen Metro (13 mars 2014). Antalet aborter har minskat de senaste åren i Italien.

Bild: Procent aborter i Italien http://dallapartedialice.wordpress.com/2013/12/26/statistiche-sullaborto-italia-europa/

Nedan kan vi se hur stor procent avbrutna graviditeter vi har i olika länder i Europa. Rumänien har det största antalet aborter medan Holland har väldigt få. Tyskland har färre aborter än Italien så jag tror ändå inte att allt beror på den katolska kyrkan. Vad beror det på att Sverige har så väldigt många aborter? Man har ju bra sexualundervisning i Sverige och är även väldigt öppen för att prata om sexualitet. Eller? Är det kanske inte så?

Procent avbrutna graviditeter i olika länder år 2010

Jag vill inte gå in på den etiska frågan om abort är rätt eller fel, men visst är vi väl alla överens om att det vore bäst att kunna undvika att behöva genomgå en abort? Vad tycker ni?

Annika

http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2013/09/Sverige-har-Nordens-hogsta-aborttal/
http://it.wikipedia.org/wiki/Legislazioni_sull'aborto
http://www.irma-torino.it/it/index.php/documenti/390-relazione-annuale-sulla-194-laborto-in-italia

6 timmars arbetsdag - är det möjligt?

I Japan ökar självmorden på grund av för långa arbetsdagar så kraftigt att man har gett denna död ett namn, Allt fler blir offer för "Karoshi", som denna död kallas. När Yuji Uendan tog sitt liv vid 23 års ålder hade han en längre period jobbat i skift upp till 250 timmar i månaden. Det är fruktansvärt att läsa och otänkbart att leva bara för att jobba! I OECDs diagram från 2012 ser jag dock att Italien inte ligger mycket bättre till. 

 Arbetade timmar internationellt OECD - Ekonomifakta

Bild: https://www.flickr.com/photos/stavos52093/

Om man jämför antalet arbetade timmar per sysselsatt i diagrammet i länken ovan, ser man att Italien och Japan ligger väldigt nära varandra. Då får man ändå tänka att många kommunalanställda och statligt anställda har färre arbetstimmar i veckan än vad man har i Sverige. Det betyder att många privatanställda har väldigt långa arbetsdagar. Jag har själv arbetat för arbetsgivare här i Italien som blev sura när jag gick hem efter att ha arbetat mina 8 timmar, och ofta mer därtill. Arbetstiderna i Italien är dessutom väldigt obekväma. Kontorstiderna är oftast 9-18 och affärerna är öppna till kl 20 på kvällen. Många familjer hinner bara träffas vid middagsbordet innan det är dags att gå i säng. Jag börjar nu undra om det är värt mödan...

Fausto Bertinotti Bild: https://www.flickr.com/photos/elenatorre/

För flera år sedan ville den italienske politikern Fausto Bertinotti  genomföra 35-timmars arbetsvecka för alla. Han lyckades inte med det utan blev tvärtom anklagad för regeringen Prodis fall. Han ville skapa fler arbetsmöjligheter och ge familjerna mer fritid. Han blev inte hörsammad utan Berlusconi kom till makten i stället.

Nu läser jag med intresse att man i Sverige har börjat införa 6 timmars arbetsdag på vissa arbetsplatser. Jag läste med intresse om det norrländska konsultbolaget Brath, som ger sina anställda full lön fast de jobbar 2 timmar mindre om dagen än vad vanliga heltidsanställda gör. Företagets VD Maria Westling berättar i en artikel i SvD att  effektiviteten blir högre när man inte är uttröttad av arbete. Man jobbar mellan 9 och 16 på Bråth. Man jobbar 3 timmar, har lunch och jobbar sedan 3 timmar till. Ingen tid försvinner på fikaraster och arbetet effektiviseras .  SvD frågade Maria vad motivet till denna förändring var och hon svarade kort och gott att om de anställda mår bra så gör de ett bättre jobb. På detta vis hinner man hämta barn på skolan, träna och laga en god middag.

Jag fortsätter läsa om Brath och skriver till Magnus Bråth, företagets grundare, för att fråga om det är ok att jag skriver om dem. Så här beskriver man fördelarna och bristen på nackdelar med 6 timmars arbetsdag:

Bristen på nackdelar med sex timmars arbetsdag

Ingen arbetar effektivt åtta timmar i sträck, det är helt enkelt inte möjligt och särskilt inte med arbetsuppgifter där du förväntas vara smart hela tiden. Vi är övertygade om att procenten effektiv tid ökar när arbetstiden kortas (vi vet inte än men får väl se vad som händer) och därför förlorar företaget inte särskilt mycket faktiskt arbetat tid trots mycket mindre tid på kontoret.

Fördelarna med våra korta arbetsdagar

Till att börja med, det är skönt att kunna ta det lite lugnare. Jag själv behöver tid på morgonen för att samla ihop tankarna och komma igång, det är trevligt att kunna göra det utan att för den sakens skulle behöva sitta på kontoret hela kvällen. Det är väl den mest uppenbara föredelen.

Det blir enklare med så mycket annat för alla anställda. Istället för att köa på systembolaget när alla andra gör det så slutar vi en timme innan och löser ärenden lite lättare, en extra tidsvinst alltså. Det här tar sig många uttryck, behöver inte pendla i rusningstrafik, kan hämta barnen på dagis utan krångel och så vidare.

Vi mår bättre. Det är ganska tydligt att vi alla på kontoret mår bättre, det är lättare med “livspussel” och det blir mer tid till familj. Det är inga problem att hinna med att träna innan jobbet, en tid när det är tomt på gymmet. Vi har en eller två extra timmar att laga middagen och vi är lite mer utvilade än vad alla andra är.

Det är lätt att rekrytera riktigt bra folk. När jag berättar att vi har sex timmars arbetsdag skiner alla upp. Det är naturligtvis inte helt enkelt att hitta all kompetens som kan behövas i Norrland men vi har förtur till alla de bästa, hårda papper för konkurrenten som ska försöka konkurrera med gratis Loka och och en fruktskål på måndagar.

Jag läser också i tidningen Metro att de rödgröna vill testa sex timmars arbetsdag i Göteborgs kommun, för att det leder till bättre hälsa och fler jobb. Kommunalrådet Mats Pilhem (V) menar att en arbetstidsförkortning på sikt är nödvändig för bättre arbetsförhållanden i kommunen.Mats menar dock att det inte behöver innebära någon merkostnad – eftersom de anställda kan arbeta mer effektivt under arbetstiden. Och blir det en merkostnad så lovar han att att täcka upp den.

Bild: Privat Soluppgång Alba Adriatica

Är det kanske dags att tänka om? Kanske livet är för kort för vi ska tillbringa den största delen av vår vakna tid på arbetsplatsen? Blir vi mer effektiva om vi har mer tid över och är lyckligare? Vad tycker du?


Källor:

http://www.svd.se/naringsliv/karriar/sex-timmars-arbetsdag-full-lon_8897910.svd
http://brath.se/ar-vi-forst-i-sverige-med-6-timmars-arbetsdag/
http://www.massimolizzi.it/2012/03/moretti-bertinotti-e-la-caduta-di-prodi.html
http://www.repubblica.it/2008/06/sezioni/economia/karoshi/karoshi/karoshi.html
http://brath.se/ar-vi-forst-i-sverige-med-6-timmars-arbetsdag/
http://www.metro.se/goteborg/rodgrona-testar-sex-timmars-arbetsdag-i-goteborgs-kommun/EVHndg!pugvYLHNlof/

Stockholm - Rom. Vilka skillnader!

Ett filmklipp blev nyligen jättepopulärt på Youtube. Den fantastiskt duktige Charlie Caper berättar om Stockholm, och förstås Sverige, medan han trollar. Klippet publicerades den 2 april och i skrivande stund, den 13 april, har fler än 337.000 personer klickat för att se det! En helt otrolig filmsnutt som innehåller mycket intressant information! Jag får hemlängtan och tänker på hur otroligt mycket jag har gått miste om här i Rom...

Bild: https://www.flickr.com/photos/akasped/

Visst älskar jag Rom och Italien, men den här lilla filmsnutten fick mig verkligen att reflektera över hur stora skillnaderna är mellan Rom och Stockholm - och förstås Italien och Sverige. Duktige Kalle Berseus kan verkligen konsten att berätta på ett klart språk medan han gör trollkonster! Helt otroligt!

Visst är Rom en fantastisk stad att leva i, full av värme och underbara människor. Klimatet är också fantastiskt, men när man får barn börjar man nog fundera...

I Sverige har man 480 dagars föräldrarledighet, säger Kalle - alias Charlie - i Italien har mamman 3 månaders full betald ledighet om hon har ett arbetskontrakt. Pappaledighet under de första månaderna existerar bara under särskilda omständigheter. Man kan sedan ta föräldrarledighet i upp till 11 månader med 30% lön. Om man nu har turen att ha ett fast kontrakt, vill säga. 

Stockholm vann priset som Europas grönaste stad 2010. Rom är en av Europas mest förorenade städer. Det känns inte riktigt ok att leva i en stad där man har 35% större risk att få lungcancer än i andra europeiska städer, särskilt inte när man slutat röka...Och medan Charlie dricker vattnet alldeles utanfår Stockholms stadshus läser jag att Tibern är den mest förorenade floden i Italien...

50% av befolkningen i Stockhom är ensamstående, berättar Kalle vidare, och säger att man är öppen för alla slags familjer. Italien kommer inte att komma så långt på flera år. Jag vet inte hur många singels det finns i Rom, men min känsla är att de flesta är under 30 års ålder. Samkönade förhållanden är ingenting man öppet pratar om visa öppet här.

Medan man i Sverige återvinner 99% av avfall så återvinner italienarna bara 33%, men i regionen Lazio, där Rom ligger, återvann man 2012 60% av hushållens avfall. Nyligen har man infört ett nytt system för att slänga sopor i huvudstaden och jag tror att situationen kommer att förbättras.

När det gäller utbildning klämmer verkligen den italienska skon. Utbildning i Sverige kostar ingenting, säger Charlie, och det låter underbart i mina öron. Jag kan omöjligt räkna hur många arbetstimmar det går åt för att en familj ska ha råd att betala ett barns utbildning i Italien. Skolböcker är gratis de första fem åren i den italienska skolan, men skolmaten måste man betala under hela skolgången om de äter på skolan. Man får t o m ta med sig toalettpapper hemifrån! Fr o m 6:e klass brukar barnen äta hemma, men då måste man också betala skolböckerna. Bokförlagen gör sitt allra bästa för att förnya upplagorna från år till år, så att man måste köpa nya böcker i stället för begagnade. Skilnaderna är löjligt små från år till år. I gymnasiet kan ett års skolböcker kosta ungefär 500 euro. Universitetutbildning kostar också förstås, och många italienska familjer har inte råd att låta sina barn studera.

Visst har Rom mycket som inte Stockholm har, men ärligt talat: Visst skulle det väl vara skönt att somna tryggt och veta att man kan starta familj utan att behöva bekymra sig varken för utbildningskostnader eller föräldrarledighet? Vad tycker ni?

Rom. Bild: privat

Källor:

http://www.sopor.nu/Rena-fakta/Avfallsmaengder/Vi-aatervinner-allt-mer
http://www.ambientesicurezzaweb.it/l-italia-del-riciclo-il-rapporto-2012/0,1254,89_ART_8118,00.html

http://ricerca.repubblica.it/repubblica/archivio/repubblica/2006/06/02/tevere-inquinamento-record-il-fiume-piu-malato.html
http://www.wikilabour.it/maternit%C3%A0%20-%20tutele%20e%20diritti.ashx
http://borgomeo.blogautore.repubblica.it/2013/08/18/inquinamento-a-roma-record-di-rischio-tumori/

Hur mycket tjänar Vatikanens präster egentligen?

Jag läste en mycket intressant artikel i tidningen Il Messaggero, som berättade hur mycket Vatikanen betalar de katolska prästerna. Jag kan inte tänka mig att man kan bli präst av annan orsak än att man blir "kallad". En gång, för länge sedan, fanns det många familjer som önskade att något av barnen blev präst, för då skulle deras framtid vara säkrad från svält och elände, men jag tror inte att denna tankegång är aktuell idag.

Bild: flickr.com loungerie

En italiensk präst tjänar i genomsnitt 1.000 euro netto i månaden, skriver Il Messaggero. Det är ungefär lika mycket som en fabriksarbetare. Präster med större erfarenhet kan nå upp till 1.200 och lite mer om han också undervisar religion i skolorna. 

Kardinalerna är de som kammar hem mest pengar från den Vatikanska staten. Hela 5.000 euro kan en kardinal tjäna. En biskop får "bara" hälften, 2.500 euro.

Hur mycket har då påven i inkomst? Påve Ratzinger hade en inkomst på 2.500 euro i månaden, plus att han förstås tjänar pengar på alla böcker han publicerat. Påven Francesco då? Ja, säkerligen blev inte Jorge Mario Bergoglio påve för pengarnas skull. Han har nämligen ingen inkomst alls! Givetvis finns det en fond där Francesco kan hämta ut de pengar han behöver, men det är känt att han är emot lyx. Han har gjort många ekonomiska förändringar i lönebeskedet som Vatikanens personal får. Han har bl. a. avskaffat bonus som personalen och kardinalerna kunde få och har på så sätt sparat mycket pengar.

Att den katolska kyrkan hjälper många vet vi. Organisationen Caritas ger mat och moraliskt stöd till många italienare eftersom staten väldigt ofta är helt osynlig. I Bergamo har nu biskop Francesco Beschi kommit med ett fint initiativ, som påven Francesco säkerligen kommer att gilla.

800 präster i Bergamo-området kommer att skänka sina löner till personer i regionen som förlorat sina arbeten. Många företag har varit tvungna att stänga som konsekvens av den svåra krisen i Italien och ett stort antal arbetare går nu arbetslösa. 800 präster ska nu alltså skänka sina löner för att hjälpa de arbetslösa. Varje präst skänker hela lönen, alltså 1.000 euro och biskopen skänker hela sin inkomst, c:a 2.600 euro. Det blir en summa på över 800.000 euro som kommer att hamna i en fond som ska hjälpa Bergamoprovinsen på fötter igen.

Påven kommer säkert att bli glad!

Källa:

http://www.ilmessaggero.it/PRIMOPIANO/VATICANO/stipendi_vaticano_spending_review_papa_ratzinger/notizie/607119.shtml

Världsautismdagen 2014

Den 2 april är FN:s internationella världsautismdag. I samband med dagen uppmärksammas fördelarna med att anställa personer med autism runt om i Europa. Autism- och Aspergerförbundet har i samband med Världsautismdagen skickat ut ett pressmeddelande som tar upp att internationella studier visar att mer än 75% av vuxna med autism saknar arbete. Men det finns tecken på förändring. 

Bild: flickr.com mickeyono2005

I pressmeddelandet från Autism- och Aspergerförbundet läser jag bl. a. 

Det danska IT-företaget Specialisterne anställer personer med autism för arbete med databaser, mjukvarutestning och programmering. Företaget fokuserar på styrkorna hos personer med autism: Uppmärksamhet på detaljer, låg tolerans för felaktigheter, uthållighet och lojalitet. Specialisterne finns idag i tio länder runt om i världen och samarbetar med multinationella företag som Nokia, Cisco, Microsoft och Oracle.
I Italien har kosmetikaföretaget L’Oréal inlett ett långsiktigt projekt att anställa personer med autism. Målet är att i den ordinarie arbetsstyrkan få med unga vuxna med autism i arbeten med databaser, arkivering, paketering, kvalitetskontroller och säkerhet. 

Jag hade redan hört att globala IT-företag anställer personer med autism tack vare att de är så noggranna. Med autism avses hela det autismspektrum som omfattar autism, Aspergers syndrom och andra autismliknande tillstånd. 

Vad är autism?

Det pratas mer och mer om autism idag, men jag har en känsla av att inte många vet riktigt vad diagnosen betyder. Jag väljer delar av sidan: www.autism.se:

Autism är en medfödd eller tidigt förvärvad genomgripande funktionsnedsättning, vars symtom visar sig före tre års ålder. Autism förekommer ofta tillsammans med andra funktionsnedsättningar som utvecklingsstörning, epilepsi, syn- och hörselskador. Det är fler pojkar än flickor som får diagnosen.

Autism kommer av det grekiska ordet autos, som betyder själv. Autism är en av diagnoserna inom autismspektrumet som också omfattar Aspergers syndrom, atypisk autism och desintegrativ störning.

För att ett barn ska få diagnosen autism krävs genomgripande och kvalitativa begränsningar inom tre huvudområden (man brukar kalla denna indelning för Wings triad, efter forskaren Lorna Wings studier om autism på 70-talet);

* förmågan till social interaktion,
* förmågan till ömsesidig kommunikation,
* föreställningsförmågan vilket påverkar fantasi, lek, beteenden och intressen.

Begränsningarna ska vara så allvarliga att de påverkar barnets vardag och symtomen på autism ska ha visat sig före tre års ålder.

Andra symtom

Förutom symtom inom dessa tre huvudområden finns en rad andra mycket vanliga symtom vid autism. Att dessa symtom inte är diagnosgrundande beror på att de kan förekomma även vid andra funktionsnedsättningar och tillstånd än autism och att inte samtliga individer med autism har dem.

Några mycket vanliga tillkommande svårigheter är utvecklingsstörning, epilepsi, syn- och hörselnedsättningar samt talsvårigheter. Andra vanliga symtom är avvikande sinnesreaktioner, avvikande aktivitetsnivå, avvikande ätbeteende, självskadande beteende, tics och sömnavvikelser Uppskattningsvis 80 procent av de individer som får diagnosen autism har en IQ under 70.

Begränsad förmåga till social interaktion

Personer med autism har svårigheter med social interaktion, något som märks redan vid låg ålder. Brist på ömsesidighet och nedsatt förmåga att leva sig in i andra människors perspektiv är huvudproblemet.

Autism är en livslång funktionsnedsättning som inte går att bota. Däremot kan många barn med autism vara hjälpta av tidiga, välplanerade och individuellt anpassade pedagogiska insatser.

Utvecklingen påverkas av begåvningsnivån och av eventuellt tillkommande svårigheter. Som vuxna behöver de flesta personer som får diagnosen autism omfattande hjälp och stöd. Några kan dock fungera relativt självständigt.

Tidiga insatser viktiga

Tidig upptäckt, utredning och diagnos är viktigt. Det finns en mängd forskning som pekar på betydelsen av tidiga insatser bland annat i form av ordentlig information till och utbildning av föräldrar och andra personer i barnets omgivning. Detta tillsammans med adekvata stödåtgärder som är anpassade och välplanerade är grunden för att på sikt hjälpa barnet att utvecklas.

Insatserna måste bygga på kunskaper om autism och hur det påverkar inlärningsförmågan. Ett av huvudmålen är att hjälpa barnet att utveckla en fungerande kommunikation.

För barnet är en anpassad förskole- och skolgång en viktig förutsättning och som vuxna behöver många personer med autism ett anpassat boende och daglig verksamhet. Ungdomar och vuxna behöver ofta fortsatta pedagogiska insatser för att vidmakthålla och vidareutveckla sina färdigheter. Kognitiv beteendeterapi och tydliggörande pedagogik är exempel på undervisningsstrategier och förhållningssätt i vardagen för personer med autism.

Läs även om Aspergers syndrom: http://www.autism.se/content1.asp?nodeid=19408

Låt oss använda denna dag till att lära om mer om autism så att vi bättre kan förstå problematiken bakom diagnoserna och människorna som lider av någon form av autism.


Källor: 

http://autism.se/news.asp?nodeid=145786
http://www.slate.com/blogs/moneybox/2014/03/28/autism_at_work_companies_like_sap_and_freddie_mac_are_hiring_people_with.html

Om att fylla 50 - känslor av tacksamhet

Jag har nu levt på denna jorden i 50 år och jag känner mig oändligt tacksam. Jag har så mycket att tacka för. Först av allt för mina underbara döttrar, och för den starka mor som välkomnade mig när jag oplanerat hamnade i hennes armar. Jag är tacksam även för alla andra som står mig nära nu och som gjort det förut. Jag är mycket tacksam att jag träffat en speciell person, som lärde mig hur kärlek ska vara och hur underbart det är. Livet är fantastiskt och varje år har mitt liv förbättrats. Jag vill fortsätta så! Jag vill fortsätta vakna varje morgon med en känsla av tacksamhet för att vara här, för att jag mår bra, och för att jag är omringad av kärlek och vänskap. Tack! 

Med några unga vänner.

När min syster föreslog att jag skulle ha 50-årskalas kämpade jag hårt mot hennes övertalningsförsök. "Inte bryr jag mig om födelsedagar", försökte jag. "Varför ska man fira att man blir äldre?" osv osv osv. MEN - nu kan jag säga att hon faktiskt fick mig att ändra åsikt. "Klart att du ska fira att du är född!" "Det är ju underbart att ha levt halva livet och hunnit med så mycket!" osv osv osv. Och jag - ja, jag ändrade mig faktiskt. Jag har alltid uppskattat ödmjuka människor som är modiga nog att kunna ändra åsikt.

En dröm började fylla mitt sinne. Tänk om jag kunde få alla mina underbara vänner att lära känna varandra! Tänk om jag enkelt kunde fixa en fest med dans och tilltugg där gamla och nya vänner kunde träffas och bli vänner sinsemellan! Sagt och gjort! Jag involverade min äldsta dotter, som har massor av vänner som är musiker och som även är mina vänner. Dottern fixade musik och några av mina elever undrade vad det skulle vara för tema på festen. "Tema?", undrade jag, men de insisterade. Det måste tydligen vara ett tema på ett födelsedagskalas. Jag behövde inte fundera länge innan svaret kom till mig: "Peace & Love" svarade jag. 

Fred och kärlek blev temat. I frid och kärlek kom mina vänner till mitt kalas. Gamla vänner som jag inte sett på 10 år pga tidsbrist och för stora avstånd. Nya vänner, som jag lärt känna alldeles nyligen men som redan har visat en sann vänskap. Vänner, elever, släktingar från Sverige och mina underbara döttrar. Ett 70-tal personer lyckades komma och vi dansade hela kvällen. Min systerson som öppnade dansen genom att bjuda upp mig att dansa till "Dancing queen", min äldsta syster som höll ett tal på svenska som en vän som är tolk översatte till italienska.  Lycka, kärlek och tacksamhet var känslorna jag hade då och som fyller mig även när jag i denna stund tänker tillbaka på kvällen.

En underbar vän som alltid finns 

Kärlek - till alla dessa vänner jag har. Underbara människor som ställer upp i vått och torrt. Även om vi sällan har tid att umgås så vet jag att de finns för mig - och jag för dem. Kärlek förstås också till min familj som kom från Sverige och England för att vara mig nära.

Tacksamhet - oändligt tacksam för att kunna ha avnjutit denna fest. Tacksam över min goda hälsa och allting annat som gjorde detta under möjligt.

Lycka - Det var så härligt att dansa och de underbara människorna som var med gjorde mig rörd till tårar gång på gång! Jag hade ont i fotsulorna dagen efter.

En av mina vuxna elever som klätt sig enligt temat och som dansade hela kvällen

Jag hade haft turen att redan fira min födelsedag med mina kära i Sverige som inte kunde komma, så det känns verkligen härligt!

Så mitt budskap är detta: Missa aldrig ett tillfälle att fira! Och var inte rädda för att gråta glädjetårar. Det är underbart att vara lycklig - släpp in lyckan när den knackar på dörren.

Hälsar en ung 50-åring.

Kram

Annika

Berättelser som sprider hopp - Pojken som tämjde vinden

Det finns berättelser som gör mig rörd till tårar och som samtidigt fyller mig med hopp inför framtiden och mänskligheten. En sådan är berättelsen om en afrikansk hjälte, ett geni - William Kamkwamba - pojken som tämjde vinden.

                                                   Bild: William Kamkwamba

Två av mina elever hade med sig denna underbara berättelse häromdagen. Deras lärare hade gett dem i uppgift att läsa om hans liv på engelska och återge berättelsen. Jag är tacksam att jag också på detta sätt också fick ta del av den. Tillsammans läste vi och tittade på videos på nätet.

Vem är då William Kambkwamba? Jo, William är en ung uppfinnare från Malawi i Afrika. När han var 14 år var han tvungen att sluta gå i skolan. Det kostade ungefär 80 dollar om året att studera och hans familj hade inte råd med den utgiften. Han återvände till sin familjs odling i den fattiga byn Masitala. William älskade att läsa och ville så gärna lära sig mer så han gick ofta till ett bibliotek där han sög åt sig all kunskap han kunde, särskilt om vetenskap och fysik.

År 2002 var det en fruktansvärd torka och tusentals människor dog runt omkring William. Även hans familj var drabbad av hunger. Han och hans 6 systrar magrade och föräldrarna kunde bara ge barnen en liten portion majsgröt om dagen. William hade läst böcker om att vindsnurror kunde producera elektricitet så han beslöt sig för att bygga en. Han gick till en skrottipp och började leta material. Det tog honom 2 månader att bygga en vindsnurra av trasiga cyklar, traktorer och annat material han hittade. Byns invånare skrattade åt honom och till och med hans mamma trodde han hade blivit tokig.

Men när han satte en glödlampa i vindsnurran så började den lysa och alla i byn klappade händerna. Hans famil har haft ström hemma sedan den dagen. Folk började köa utanför familjens hem för att använda elen. Sedan byggde han fler vindsnurror som också pumpade vatten. Den 14-årige William räddade antagligen många i sin by från att dö av svält.

Journalister och bloggare började komma och William blev bjuden till Tanzania för att berätta sin historia. Publiken blev väldigt rörd och han blev erbjuden att fortsätta sina studier i USA. William fick ett stipendium för att fortsätta studera och har sedan skapat fler vindsnurror runt sin hemby men också andra gröna energikällor. 

Tillsammans med Bryan Mealor skrev William boken "The boy who harnessed the wind", som sedan även blev en barnbok. Böckerna blev snart bestsellers.

William fortsätter hjälpa sitt hemland och hans ambition är att alla i Malawi ska få vatten och el. Han reser runt och berättar sin historia. Under mina engelskalektioner visar jag gärna videos om honom där han förmedlar sitt budskap: "Tro på er själva! Ge inte upp, vad som än händer!"

Time magazine utnämde William till en av 30 personer under 30 år som har förändrat världen. 

William, I am your fan. Go, go, go! I believe in you! Thank you for being a fantastic inspiration to all of us, but especially to the youngsters of today.



Annika

För dig som vill veta mer:
http://amara.org/en/videos/gm0U5G2JBlgj/sv/100058/
http://vimeo.com/8131094
http://en.wikipedia.org/wiki/William_Kamkwamba
http://williamkamkwamba.typepad.com/