I Italien får det nyfödda barnet alltid faderns efternamn om han erkänner sig vara far till barnet. När ett par gifter sig kan lyckönskningen lyda: "Grattis och gossebarn!" Ett italienskt par ville ge mammans efternamn till barnet, men lyckades inte driva igenom sin önskan i Italien. De gick då till Europarådet i Strasbourg och vann! Italien får så lov att ändra lagen. Kanske detta är ett steg mot jämliket i Italien? Det hoppas jag.
Det gäller att aldrig ge upp om man tror på någonting. Alessandra Cusan och hennes man Luigi Fazzo hade begärt att dottern skulle få mammans efternamn vid födseln. 15 år och 2 barn senare har paret vunnit denna seger, men för att kunna göra det fick de gå till en annan myndighet än den italienska - de vände sig till slut till Europarådet i Strasbourg. De italienska myndigheterna hade alltid avfärdat parets ansökan. Europarådet anser att Italien bryter mot två viktiga lagar om mänskliga rättigheter, artikel nr. 8 om respekt för familjens privacy och nr 14 som förbjuder diskriminering. Domen kommer att bli definitiv om 3 månader men säger klart att Italien måste ändra på denna lag. Alessandra och Luigi är förstås mycket glada över detta och det är jag också.
Jag har en väninna som i hela sitt liv fått tagit stötar för sitt efternamn. Hon heter Troia och i Italien är det ett ord man använder för att tala om prostituerade, efter Helena i Troja. Den enda ändringen den italienska staten lät henne göra var att lägga till en accent på bokstaven i så att uttalet blev annorlunda. Tänk om hon hade kunnat välja moderns efternamn i stället!
Tänk på alla stressade mödrar som bara fött flickor och varit tvungna att höra från sina mäns familjer att "nu tar vår ras slut". Jag vet, det låter som på medeltiden men sådan händer faktiskt än idag i Italien på sina ställen.
Jag har alltid rasat inombords när jag hört italienarna ropa: "Auguri e figli maschi!" (Grattis och gossebarn/sönermedan de kastat ris på bröllopspar utanför kyrkorna. Förhoppningsvis är det snart slut på det, även i södra Italien. Jag håller tummarna för detta och blir helt skräckslagen när jag läser tidningen Metros intervju med advokaten Annamaria Bernardini De Pace som säger att principen är rätt men att denna lag kommer att skapa konflikter. Jag tänker att om ett par inte ska kunna komma överens om barnets efternamn, hur ska de då kunna klara dess uppfostran?
Senator Anna Finocchiaro (PD) tar nyheten mycket positivt enligt tidningen la Repubblica. Jämställdhet börjar med språk/uttryckssätt (italienska linguaggio), tweetar hon.
Visst känns detta lite gammaldags, men vi får ta det som en mycket positiv nyhet. Snart blir Italien kanske lika jämställt som andra europeiska länder:
I Storbritannien kan paret välja om de vill ge barnet moderns, faderns eller båda föräldrarnas namn. Om barnet föds utanför äktenskapet, och fadern inte vill använda sitt, kan modern välja om hon vill använda sitt eller ett annat namn som hon själv kan välja.
I Spanien får barnet faderns första efternamn följt av moderns första efternamn. Inget barn har därför hela faderns efternamn.
I Frankrike kan föräldrarna välja pappans, mammans eller bådas efternamn. Man använder dubbelt efternamn i bokstavsordning om föräldrarna inte kan komma överens om vilket efternamn man ska använda.
I Tyskland väljer paret vilket efternamn de ska ha som familj när de gifter sig, kvinnan, mannens eller så kan var och en ha kvar sitt. Alla barn ska sedan ha samma efternamn. Om man inte kommer överens så väljer domaren en förälder som får bestämma barnens efternamn.
I Sverige får ett nyfött barn automatiskt samma efternamn som sina föräldrar om de är gifta och har samma efternamn. Om föräldrarna har olika efternamn men äldre syskon får det nyfödda barnet samma efternamn som syskonet. I alla andra fall får barnet det efternamn som föräldrarna anmäler till Skatteverket. Anmäler inte föräldrarna något efternamn inom tre månader från barnets födelse får barnet moderns efternamn.
Vad tycker ni?
Källor: la Repubblica, Metro, skatteverket.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar