Om att bli utsatt för sexuellt våld - hjälp finns att få!

Alltför många blir utsatta för sexuellt våld. Det har alltid hänt och det händer i alla åldrar. I tidningarna läser vi om pedofiler men även om äldre personer som blivit våldtagna. Det positiva idag är väl att man pratar mer om det och att det är lättare att hitta information. Det värsta är att offret alltför ofta känner skuldkänslor fast man inte har någon skuld i det som skett. Vad kan man göra åt det?

Bild: flickr.com Angelo Malig

Tyvärr förstår jag alltför väl vad sexuellt våld är. Känslan man bär efter att ha blivit sexuellt utnyttjad på är fruktansvärd och inte alla tvålar i världen kan tvätta bort smutskänslan man bär på när någon tagit på ens hud utan att haft lov. Spår sitter fast i flera år och i vissa fall hela livet. Det behöver inte gå så långt att själva akten fullbordas, det räcker faktiskt att någon rör en eller trakasserar en.

Många barn och ungdomar vet inte riktigt var gränsen går och det kan vara svårt för ett barn att förstå att man blivit utsatt för sexuellt våld. Det är därför oerhört viktigt att prata med barnen, att berätta vad som är acceptabelt och vad som inte är det. I Italien brukar jag råda mina elever att gå till "Consultorio familiare" i staden/kvarteret där man bor. Där kan man få råd och prata öppet utan att föräldrarna behöver bli involverade. Det kan ju hända att föräldrar inte förstå, eller att förövaren faktiskt finns i hemmet. I Sverige finns mycket mer information att få, även från nätet. Föreningen ATSUB, Anhöriga till sexuellt utnyttjade barn) http://atsub.se/ stöttar både den som blivit utsatt för våld och de anhöriga. Jag tycker det är värt att ta en titt på deras hemsida för att förstå hur man kan hjälpa på bästa sätt.

Jag tycker också att det är viktigt att förklara för barnen var gränser går. Vad är ok och vad är det inte? Visst är går det bra att en morbror säger: "vilka vackra ögon du har, lilla Emma", men det känns inte ok att han säger "Vilka snygga tuttar du håller på att få!" osv. Det är heller inte ok att röra ens kropp på ett visst sätt. Det är dags att prata om det nu!

Krisen dödar - om självmord i Italien

Många entreprenörer har blivit tvungna att gå i konkurs de senaste åren i Italien. Många arbetslösa har ingen inkomst alls. Både egna företagere och anställda har tagit lån på många år för att skaffa sig ett boende. Ett lån de nu inte kan betala. Kanske de har familj att försörja och utan arbete går det inte. Staten existerar inte och volontärerna räcker inte till. Vissa ser ingen utväg, inget hopp. De senaste tre åren har 439 personer begått självmord på grund av ekonomiska skäl i Italien.

Bild: flickr.com

Jesús Domínguez

De senaste tre åren har antalet personer som begått självmord på grund av ekonomiska svårigheter fördubblats och genomsnittsåldern sänkts. 5,5% av offren är nu 25-34 år läser jag i tidningen Metro (150409). Link lab (Laboratorio di ricerca socio-ecoomica dell'Università degli Studi Link Campus) är Metros källa. 

År 2014 begick 201 personer självmord och de flesta skedde på början av hösten. För två år sedan var det 149 personer som tog sitt liv och antalet var 89 år 2012. 41% av offren var arbetslösa. 45,1% var entreprenörer. Antalet självmordsoffer har ökat från 31,5% år 2012 till 48,3% år 2014. 12,4% av offren var under 34 år.

Bild: flickr.com acronimo

Det känns så fruktansvärt att läsa detta. Jag vet och ser ju hur svårt det är att leva i detta land där staten är i många avseenden inte finns. Många entreprenörer har tagit lån och lagt ner all energi de kunde för att öppna företag och ge arbetstillfällen till andra. När företag går i konkurs är det många som drabbas men få som får någon slags ersättning från staten.

Jag har efter många år ännu svårt att förstå hur detta land fungerar. Jag älskar Italien och italienarna men blir fruktansvärt ledsen när jag inser att trots att landet nu varit enat i mer än 150 och är en del av Europa, så har man ännu inte lyckats placera skattepengarna så att alla kan garanteras en viss säkerhet. Man har inte ens lyckats se till att alla betalar skatt...

Och till de 439 offren säger jag: Vila i frid. Jag hoppas att de yngre generationerna kan förbättra Italiens situation. Det är den enda utvägen för detta land.

Varför föds så få barn i Italien?

Jag har levt i Italien i många år nu och sett hur det har blivit svårare och svårare att skaffa barn. Familjepolitiken har aldrig fungerat i detta land, men till på 90-talet kunde man åtminstone få ett fast kontrakt och investera i en framtid som familj. Mor-och farföräldrar ställde upp som barnvakter medan föräldrarna jobbar och familjerna hade fortfarande råd att föda barn. Så är det inte längre. 

Bild: flickr.com Stefan Almesjö

I Italien föds färre barn än i Sverige. Vad beror det på? Orsakerna är många, men Italien har en väldigt dålig familjepolitik och arbetsmarknaden ser inte mycket bättre ut. Arbetslösheten är hög och även de som lyckas få arbete har sällan tillgång till ett fast kontrakt som man behöver för att skaffa lån till ett boende. Detta resulterar i att förälskade par flyttar ihop allt senare i livet. När de väl lyckats med detta projekt är det ändå svårt att sätta ett barn till världen. Det finns arbetsgivare som frågar de kvinnliga kandidaterna om de tänker skaffa barn inom en viss framtid, och svarar man jakande på den frågan är risken stor att de väljer en annan kandidat. Bestämmer man sig nu trots allt att man vill bli förälder ska man veta att man som mor bara har 5 månaders föräldrarledighet med full lön. Man tar ledigt 2 månader innan beräknad födsel och 3 månader efteråt. Det är ont om kommunala daghemsplatser för barn under 3 år, och de privata är väldigt dyra. 

Jag läste en artikel i Buzzfeeds (buzzfeed.com), där man kan se några av fotografen Johan Bävmans bilder på pappor från samlingen Swedish dads. Han inspirerades till att skapa den när han själv var pappaledig. I Sverige har man rätt till 480 dagars betald föräldrarledighet och av dessa går 60 dagar till papporna. Johan säger i artikeln att bara 12 % av papporna ut dessa dagar och Johan tycker att alla borde passa på att vara med sina barn när de är små.

Det låter antagligen som en utopi i de italienska pappornas öron. De italienska fäderna måste ta ut 1 dag obligatoriskt inom de första 5 månaderna av barnets liv. Men om de vill så KAN de ta ut 2 dagar!

Men när jag tänker på hur många av mina italienska väninnor inte ens törs lämna barnen till papporna för att gå ut en kväll med vänner (för de kan inte hanskas med barnen), så tänker jag ju att problemet inte "bara" är politiskt. Det är därmed dags att ändra på folkets mentalitet. Observera att jag inte drar alla över en kam, men det är ett vanligt fenomen i Italien att man anser att barn och hushållssysslor är kvinnans lott. Många italienska kvinnor säger "Han hjälper mig med hushållsarbetet", fast de jobbar heltid precis som sina partners...

Bild: flickr.com White Mocassini

Kommer Italien någonsin ikapp Sverige? Just nu står det  60 - 1 till Sverige i matchen Sverige Italien när det gäller betalda lediga föräldrardagar för pappor.

Fotnot: En liknande artikel kan läsas i min italienska blogg: Pensieri in Testa, i ett försök att "påverka" till förändring. Det är lite svårt då allt runt omkring talar för att kvinnan ska göra hushållsarbetet och få hemmet att fungera. Jag har aldrig sett en reklamsnutt där det är pappan som sköter detta...Tyvärr

Källor:
http://www.buzzfeed.com/lynzybilling/this-is-what-it-looks-like-when-men-are-allowed-to-take-60-d#.wgzYDw9AW5
http://www.infoplease.com/ipa/A0934668.html
http://www.inps.it/portale/default.aspx?itemdir=5804