söndag 27 september 2015

Curlingföräldrar - för barnens bästa eller inte?

Idag pratas det en hel del om "curlingföräldrar". Vi föräldrar vill verkligen göra allt för att ge våra barn en lycklig barndom och ett enklare liv. Men gör vi det när vi hela tiden curlar dem? Hur klarar man sig i det vuxna livet om man inte lär sig ta ansvar?


Bild: https://www.flickr.com/photos/bikeportland/
Jag känner ofta att det lätt att trilla dit. Man har kanske jobbat hela dagen och får äntligen en stund med barnen vid middagsbordet. Man bär på skuldkänslor för att inte ha kunnat ta del av barnets liv och nu vill man göra allt man kan för att åtgärda detta. Kanske man försöker köpa bort skuldkänslorna med presenter och fina märkeskläder eller så försöker man göra barnet nöjd till varje pris. Problemet är dock, att ju mer man anstränger sig för att göra barnet glad desto mindre lyckas man. När barnet säger att det är törstigt säger man kanske: "Jag ska hämta någonting åt dig! Vad vill du ha att dricka?" På så sätt vänjer man barnet att ha gratis service och få välja vad man vill ha. Skulle det en dag finnas bara vatten så skulle det bli ett problem. Kanske man hade kunnat säga: "Åh, älskling, jag är också törstig. Skulle du vilja vara så snäll och hämta lite vatten åt oss båda (alla)?" Nog skulle barnet känna sig värdefullt om det fick lära sig att göra någon annan en tjänst redan som barn?


Bild: https://www.flickr.com/photos/68792473@N04/

Ett barn som får lära sig ta ansvar har större chans att bli ansvarsfull som vuxen. En av föräldrarnas plikter är ju att lära barnen ta ansvar och lära sig klara sig själv. En sjuåring kan hämta ett glas vatten själv, säger den danske barnpsykologen Bent Hougaard, som myntade begreppet "curlingföräldrar" i  sin bok "Curling-forÆldre og Service-børn - debat om vort nye børnesyn" för ett antal år sedan Han beskriver dagens barn som "gulan i ägget" - skyddade från allt ont. Man skjutsar barnen överallt och glömmer ibland bort sig själv i ivern att vara en duktig förälder. Hougaard säger att lite motstånd är nyttigt och att föräldrar behöver få syn på att följden av allt positivt de gör för barnen inte alltid har positiva konsekvenser. Han menar att man måste våga släppa ut barnen i livet och möta allt vad det innebär. Annars får de ta desto hårdare smäller som vuxna. Allt fler lärare har svårt att hantera föräldrarviljor och skolorna står i kö för att lyssna på en föreläsning av Bent Hougaard.


Bild: https://www.flickr.com/photos/lidili/
Bents huvudsynpukt är att curlingföräldrarna förlorar någonting väldigt viktigt i denna strävan i att göra allting så bra som möjligt för barnen: De förlorar sina barns respekt. Aldrig har barn haft så mycket frihet som idag och aldrig har de varit så rika, säger Hougaard. Ändå är de inte tacksamma. Snarare tvärtom. Det man enkelt får, försvinner också lått. Easy come, easy go. Hougaard ville starta en debatt runt detta och visst har han lyckats! Han menar att vi föräldrar bör använda det sunda förnuftet mer. Det räcker inte att vara snäll som förälder, man måste kunna sätta gränser! Han menar att barn aldrig har fått så många långa förklaringar som idag. Det är ett evigt förhandlande. Men om vi inte lär dem att det är vi vuxna som bestämmer och tar ansvar - hur ska det då gå?


Bild: https://www.flickr.com/photos/asantillano/
Jag har länge följt denna diskussion. Jag vet inte riktigt hur det är i Sverige, men har följt debatten så gott jag har kunnat. Visst håller jag med Hougaard! Nog ska ett barn kunna hämta ett glas vatten själv, slänga smutskläderna i tvättkorgen och packa skolväskan själv! Förälderns roll bör vara att bära ansvar för barnens handlingar så länge de är små, och vi måste tänka på att göra vårt bästa för att barnen ska vara redo att ta ansvar och klara av livet den dag de blir myndiga. Gör vi det?


Bild: https://www.flickr.com/photos/68307615@N05/6489652763/

Visst borde vi hjälpa barnen med läxorna, men vi bör först och främst visa dem hur de bäst ska göra läxorna själva. Vi bör stötta dem med bra läsmetoder. Vi borde hjälpa dem förstå när på dagen man läser bäst, hur man gör en sammanfattning eller gör en skiss för att bättre förstå ett historiskt skede. Vi bör absolut hjälpa våra barn! Men vi borde först och främst lära dem att leva!

Jag har också curlat. Jag har skjutsat och hämtat, dukat och burit. Visst går det fortare att plocka ihop i barnets rum själv än att se till att barnet gör det själv. Det händer att man inte orkar, ibland på grund av tidsbrist och trötthet, ofta för ett behov att vara uppskattad och älskad. Alltid för en önskan att vara snäll och för att man vill sina barn väl.


Bild: https://www.flickr.com/photos/lidili/

Men att vilja sina barn väl är tidskrävande. Att lära dem stå på egna ben är inte alltid lätt. Det kräver att vi tar oss den tid som behövs för att lära barnen städa, knyta skosnären, borsta tänderna och studera på ett bra sätt. För när barnet blir vuxet kan vi bara klandra oss själva om vi inte har lyckats hjälpa dem bli ansvarsfulla och klara av livets svårigheter. Och det värsta är att även de kan kritisera oss för det vi INTE gjorde...



Bild: Therese Lönnqvist Scorti
Många gånger går det så långt att vi föräldrar åsidosätter oss helt för att göra barnen lyckliga. Men gör det oss lyckliga att gå miste om roliga saker i livet? Hur bra mår vi när vi skippar festen med vännerna eller konserten vi ville gå på för att barnet skulle på ett födelsedagskalas den kvällen? Och - hur lyckliga är barnen när deras föräldrar innerst inne är ledsna?


Som jag ser det så är det inte bara föräldrars plikt att göra allt för sina barn, utan också för sig själva. När jag gör saker som jag blir lycklig av lyser mina barns ögon. När jag är lycklig kan jag spegla mig i deras ansikten. Allt blir lättare hemma när jag mår bra! Därför, kära läsare, har jag bestämt mig för att även göra mig själv gott - för mina barns skull!



Jag på resa tillbaka i barndomen sommaren 2015- Hede, Härjedalen
Lycka till!

Källa:

http://www.svd.se/hogt-pris-for-friktionsfri-barndom

måndag 21 september 2015

Tänk om man skulle åka Europa runt på motorcykel?

Vem har inte drömt om att ta ett sabbatsår för att resa jorden runt? Jag dagdrömmer ofta om att resa. Jag skulle vilja se hela världen under min levnadstid!!! Jag har aldrig satt min fot utanför Europa, men skulle nog först vilja se alla länderna här omkring innan jag ger mig av längre bort. I somras träffade jag en 70-årig svensk kvinna som tagit fram sina motorcykelkläder och hjälm ur garderoben efter 20 år! Hon gav mig någonting att fundera över...

Bild: https://www.flickr.com/photos/94628458@N06/
Jag läste en artikel om Skåne Rundt i Expressen (http://www.expressen.se/kvallsposten/har-ar-himmelriket-for-de-motorcykel-fralsta/) härom dagen. Skåne Rundt är ett rally där hundratals MC-veteraner träffas för att åka över 50 mil på sina veteranmotorcyklar. Jag kom då att tänka på den äldre damens berättelse igen. Jag har nog missat en härlig upplevelse i mitt liv! Jag har aldrig åkt motorcykel! Jag har faktiskt bara åkt moped en eller två gånger och italiensk vespa en gång för bara något år sedan. När den 70-åriga kvinnan berättade om sin motorcykelupplevelse kunde jag inte låta bli att blunda och föreställa mig hur det kändes den gången jag satt bakpå en kollegas vespa. En sådan underbar frihetskänsla jag hade då! Jag undrar hur det skulle kännas att åka motorcykel?
Bild: https://www.flickr.com/photos/stevelorillere/

Vilken motorcykel skulle man välja? Tänka att få testa en Harley-Davidson...Fast egentligen bryr jag mig inte om vilket märken, det har jag aldrig gjort. Jag har förstås ingen utrustning heller och om man ska åka MC i Italien om sommaren kanske det räcker med en bra hjälm. Men ska man åka i andra länder där det kan vara kallt och regnigt så bör man nog skaffa sig en ordentlig utrustning. Det skulle man faktiskt kunna beställa på nätet från exempelvis North Bike (http://www.northbike.se/ ). Där finns allt från sockar till kläder och hjälmar. Om man väljer att åka under regniga årstider bör man förstås se till att även ha ett praktiskt regnställ. Själv ska jag nog åka sommartid. Jag skulle vilja ta ledigt någon månad och resa runt i Europa på motorcykel. Först vill jag se mer av Italien och tar gärna en färja över till Grekland och besöker alla öarna där.




Nu gäller det att hitta någon som har samma drömmar och som kan tänka sig ta en tur med mig inom de kommande åren. Jag hinner ju fortfarande bli veteran!

lördag 5 september 2015

Tro på dina drömmar - Graffitikonstnären Adam 22 lever på sina!

Jag kunde inte motstå frestelsen att träffa ännu en person som låtit sina drömmar gå i uppfyllelse! Adam Algotsson är bara 22 år men har en intressant historia bakom sig. Han är graffitikonstnär och lever på det! Jag kunde inte missa hans utställning i Borås. 


Adam på sin utställning i Borås

Adam föddes 1993. Han har alltid gillat att måla och skapa och i gymnasiet började han med graffiti. I början målade han mycket olagligt och han åkte fast på bar gärning en gång när han bara var 14 år. Efter den gången började han måla mer och mer på lagliga platser medan målningarna blev alltmer avancerade. Hans passion för konsten växte och han började även måla på canvas. Han skissade varje stund han hade över.

Adams målning från Roskilde 2014
En dag fick han ett beställningsjobb hos en kille som också hette Adam. Hans namn skulle skriva i hans sovrum, med silvrig text och svarta konturer. När jobbet var utfört skulle killens pappa betala uppdraget. Gissa Adams förvåning när han såg vem pojkens pappa var! Det var polismannen som hade arresterat honom! Han hade blivit förtjust i Adams konst och velat visa honom att han kunde leva på sin gåva istället för att hamna i fängelse!
Kristineberg - Borås

Adam är idag glad att detta hände. Sedan dess har han utfört mer än 150 beställningsjobb! Räddningstjänsten, Onyx Sportcenter och Textile Fashion Center i Borås är bara några av hans kunder. Han har även målat ungdomsgårdar, skridskohallar och privatpersoners väggar. En vägg på Roskildefestivalen är också Adams verk och han designar tapeter till Mr Perswall och etiketter till Borås Bryggeri. Mest känd blev han när han medverkade i No Limit och designade tunneln under Kungsleden i Borås. 

Adam har inte studerat på konsthögskola. Han är helt och hållet självlärd. Han gick Konst-och bild på gymnasiet, men följer bara sina egna intuitioner när han målar. Han är noggrann och han målar aldrig samma sak två gånger. 

Vinylen Återkomst
Min favorittavla är nog den som heter Vinylen Återkomst. Jag sade att den känns rätt för "min ålder". Adam berättar att personer i alla åldrar älskar graffiti. Dagens äldsta kund var runt 70, sade han, och 40-åringar gillar tecknade figurer som verkar komma från tecknad film.


Jag frågar Adam när han bestämde sig för att öppna ett eget företag. Han berättar att han har sin syster att tacka för det rådet. Han fick en beställning av ett företag för tre år sedan och var då tvungen att öppna ett företag för att kunna fakturera. "Jag har aldrig gått back", säger han stolt. 
Adams verk i Hulta Fritidsgård

Slutligen frågar jag Adam vilket budskap han har att ge till ungdomar världen över. Adam ler med sina klarblå ögon och säger: Tro på dina drömmar! Gör allt för att uppnå dem! Men var beredd på att mista några kompisar. Man behöver inte hänga med kompisar varje dag. Det gäller att jobba hårt och man måste kunna vara ensam. Förut var kompisarna viktiga för mig, men nu har mitt självförtroende växt och jag trivs utmärkt även för mig själv. 



Lycka till, Adam! 

Vill du veta mer om Adam och hans konst? Titta gärna in på hans hemsida: http://appear37.com/


Ordet Graffiti kommer av grekiska gra´phō - 'skriva'). Graffiti har bl.a. påträffats vid utgrävningarna i Pompeji, i Roms katakomber och i medeltida kyrkor.
Under andra världskriget tillkommer nya former och material; "Kilroy was here" spreds som vandringsklotter, och åren kring 1968 ökade det politiska användandet.
Med spraykonst menas den form som från 1970-talets början utvecklats av ungdomar i USA med tags (namnteckning) eller bilder med sprayfärg på t.ex. murar och tåg. Graffiti av detta slag börjar uppträda på olika håll i Europa på 1980-talet, i Sverige 1984.
Källa: Nationalencyklopedin

onsdag 2 september 2015

Toapapper eller pappersnäsdukar - En skattefråga?


Skolorna börjar snart i mitt nya hemland och mina tankar börjar snurra runt skolor och skatter. Jag bor i Italien, men kommer från Sverige. Om jag hade bott i Sverige hade jag betalat mindre skatt än jag gör nu och mina barn skulle ha haft gratis toapapper på skolan! Helt otroligt! Inte bara toapapper, förresten. De skulle ha haft gratis skolmat, skolböcker och någonting som heter barn- studiebidrag!

Bild: flickr.com Christian Olausson

Det började på dagis. Maten på dagis skulle betalas varje månad. Inte bara det! Man samlade ihop en summa pengar som skulle gå till allt material: toapapper, pennor, ritpapper, målarfärger och annat. Efter varje termin köpte man också förstås en present till fröknarna. 

Bild: https://www.flickr.com/photos/91470992@N02/

Så fortsatte det. De första fem åren i den obligatoriska skolan var böckerna gratis, men inte toapappret eller annat material man skulle använda. Även skolmaten skulle betalas, förstås, oavsett om barnen åt eller inte.

Ju högre upp i klasserna barnen kommer, desto dyrare blir det att gå i skolan i Italien. Utflykterna blir längre och dyrare också och en del familjer har svårt att hitta pengar till allt. Visst kan man få hjälp med pengar till böcker och skolmat, men då måste man tjäna väldigt lite pengar.
Bild: https://www.flickr.com/photos/lameridianaedizioni/
Skolböckerna blir dyrare och dyrare och i första gymnasieklass kan nya böcker mer än 500 euro! Man trängs därför i bokaffärer och på marknader innan skolorna börjar, för att få tag på begagnade böcker i bra skick billigt. I gymnasiet samlar man inte längre ihop pengar till toapapper, utan eleverna tar med sig pappersnäsdukar på toaletten. Detta är en vana som man sedan har med sig livet ut, för ingenstans finns toalettpapper att finna i Italien. Utan pappersnäsdukar kan du inte klara dig! På sjukhus, gym eller på restaurangen ska du ha tur om det finns toapapper. Kanske du slipper näsdukarna om du jobbar på en privat arbetsplats.


Bild: flickr.com Collectioseum

Jag är ingen expert på ekonomi, utan har bara vanligt "bondförnuft". Jag skulle dock bli tacksam om någon expert skulle kunna förklara för mig varför det inte finns toapapper på skolorna i Italien när man i genomsnitt betalar 48% i skatt av en genomsnittlig lön medan men i Sverige betalar 42%. Genomsnittet för OECD är 36%. Varför har man barn- och studiebidrag i Sverige men inte i Italien? Finns det någon som vet?




Hur många av mina arbetstimmar går åt till att betala sådant som jag skulle få tillbaka genom skatten i Sverige? Jag bara undrar...




Källa: http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Skatter/Rakna-pa-dina-skatter/Rakna-ut-din-skatt/